Linus berättelse

”Jag satt oftast minst tio timmar vid datorn om dagen. Jag brukade intala mig själv att jag sitter vid datorn för att jag inte har något bättre för mig, men det är nog inte anledning, längre i alla fall.”

Linus har alltid spelat men det har aldrig varit ett stort problem förrän nu. Linus var bra i skolan. Han tog sig igenom grundskolan även om han var skoltrött. Första åren på gymnasiet gick ganska bra men under andra året blev det värre. Det var då skolkandet började, spelandet tog vid och läxorna blev liggandes vilket gjorde att han halkade efter. Han kände sig misslyckad. Linus erbjöds hjälp av skolans elevhälsoteam.  Han erbjöds även att gå ett fjärde år på skolan för att gå om de kurser som inte blev klara vilket han gjorde. Han tog studenten utan gymnasiebetyg. 

Efter sommaren påbörjades studierna igen men Linus orkade inte studera ett helt år. Han kände sig så omotiverad inför skolan och kände sig nedstämd vilket ledde att skolkandet ökade och spelandet tog vid. Han började ljuga för familj och vänner om att han var i skolan och att det gick bra. Efter flera brev från skolan som Linus undanhållit, fick familjen till slut ett brev där det stod att Linus blivit utskriven från skolan.

Linus hade verkligen en förhoppning att gå klart skolan men på grund av spelberoendet blev det inget. Förutom att skolan blivit lidande har även hälsa, ekonomi, hygien och orkeslösheten blivit lidande. Förutom skräpmat har mestadels av Linus pengar gått till spel. 

Flera år är bortspelade, men han är på väg tillbaka. ”En av de svåraste sakerna med att spela är att lämna den värld där man mår bra för en där man saknar plats”. Om mötet med Tarja säger Linus, ”Jag har fått fram bra verktyg i samtalen. Det finns ingen nolltolerans mot spelande, men Tarja har pushat mig att spela mindre samtidigt som jag har fått ta den tiden jag har behövt för att förstå att spelandet inte fungerar i mitt liv. Nu vill jag inte ha det längre”.  

Tarja: ”Jag har mött människor som behöver stänga av sin dator helt och hållet eftersom de inte kan hantera livet utanför skärmen. Det väcker frågor om vad man vill göra med sitt liv när man inte spelar och vem man är och vill vara. Jag är noga med att arbeta med att lägga till aktiviteter i livet, inte ta bort datorn i första taget. Vi måste lära oss att hantera skärmen. Vi behöver däremot få till den inre och den yttre balansen i livet som exempel självtilliten, umgänge med vänner, tid för plugg och sömn. Det är därför viktigt att bereda stigar från samtalsrummen ut i verkliga livet”. 

Scroll to Top